Ingen bra dag. Allt som hänt har kommit ikapp. Ligger ensam hemma i sängen och tårarna rinner. Kan lixom inte hejda dom, att leva med ångest va det eller? 

Vissa dagar vet jag varken ut eller in, den senaste månaden har varit lite värre än tidigare. Kanske beror på mörkret? Försöker hitta någon mening med allt och försöker vara positiv. Alltid le, i alla fall på jobbet, inte när jag är ensam hemma. Vill inte visa mig svag för någon. 

Det är svårt att förklara när man inte riktigt vet varför tårarna rinner. 

Börjar jobba om 3 timmar och funderar nu på hur jag ska ta mig upp ur sängen. Är hungrig men inte sugen på mat, inte sugen på något alls för den delen. 

Jag skriver inte detta för att få sympati av någon, jag skriver detta för jag känner att om jag inte gör det kommer jag aldrig sluta gråta. Vet inte hur jag annars ska få detta ur mig