Har en sån kväll. En sån kväll när det känns som om man ska bryta ihop vilken sekund utan att veta varför. Har en stor klump i magen och försöker febrilt hålla tillbaka tårarna. Vill bara ligga hemma i soffan och kramas med dig. Vill inte göra något annat. Så sitter man på bussen till jobbet och vet inte riktigt vart man ska ta vägen. Vill inte gör någonting, bara känna närhet och kramas.

Varför får man kvällar som denna? Jag har ju allt jag behöver och vill ha. Allt med livet är perfekt och endå känns det som tårarna kommer börja rinna när som. Fan. Vargör mår jag så här? Har någon ett svar på det?!